Denna dagen började bra med en efterlängtad sovmorgon för oss alla! Men tyvärr så fortsatte inte dagen i vilans tecken, utan vi har hunnit med en hel del...

Till att börja med så kom Silver, som sedan midsommarafton har blivit utekatt på heltid (hon kommer hem och äter i princip varje dag), hem för att få sig en bit mat. På väg mot altanen blir hon dock mött av en vallande Bono. Detta var dock inte till någon hjälp för någon, för Silver tolkade detta som han skulle jaga henne och rusade iväg in på grannens tomt med Bono efter... Och efter Bono kom husse, ty vi har lärt oss att Bono är duktig på inkallning, när det INTE är något annat djur inblandat.

Så, husse kastar sig in på grannens tomt (de har fö en visningsträdgård...) för att få tag på byrackan. Väl där kunde husse notera att Bonos spårningsskills sitter där de ska, för han flög runt bland blommor och buskar med nosen i backen. Lite då och då stannade han upp och stod med ena frambenet i luften och vädrade kisen (modell jakthund).

Efter 5 låånga minuter så lyckades husse få tag på hunden som, vad husse kunde se, gjort en grop i grannens rabatt...

Dock så tog de vänliga grannarna detta med ro, och när husse stod med hunden i famnen försökte granntanten klappa Berry.

DOCK så var Berry fortfarande inställd på kattletande och förklarade för tanten att det INTE var acceptabelt att klappa på den stora stygga vakthunden =/

Tanten på finlandssvenska: "Åå, han är fortfarande lite rädd för mig, så ni får komma lite oftare" och efter detta tog hon ett stadigt tag i hunden och klappade honom.

Bono kunde inget annat göra än att tycka att det var ganska ok att bli klappad av främlingen, så uppenbarligen fungerar det att ignorera att hunden morrar och helt enkelt fortsätta klappa........

En stund senare kom mattes föräldrar på en kort visit för att hämta mer rabarber till den eftertraktade chutneyn. De fick även smaka på det otroligt goda kaffe som det blir av den nyinköpta vakuumbryggaren!

Eftermiddagen spenderades med två andra kattjägare, nämligen Tora och Molly.

Det gick lika bra som vanligt. Hundarna lekte lite, mattarna satt i hamocken och hussarna satt vid datorn och tittade på jaktfilmer. Perfekt för alla, helt enkelt!

Nu är det nära!

Bono, eller kanske mest husse och matte, väntar på att få besked om det blir någon ny valp till dem... Bedömt är klockan Kalle imorgon (det är alltså dags...), men man vet ju aldrig. Bärry träffade tiken för ett par dagar sedan och han har redan hälsat på valparna, typ...

Eftermiddagen spenderades hos Bonos gamlamormor (Robbans mormor) med tillhörande göbbe och jyckar. Det är där och hos huskysarna som Bärra trivs bäst, bortsett från att vara hemma då..

Idag fick han, som alltid, hemgjord mat av gamlamormor och han njuter verkligen när han äter där.

För husse och matte så blev det kaffe och kaka, inte helt dumt det heller.

 Dagens, eller kanske månadens roligaste/mest skrämmande kommentar lyckades gamlamormor med när Robban visade en bild på Kleo (den förväntade nya valpens mamma), som förståss är en Siberian Husky:

"Ja, det ser ju ut som en schäfer ungefär..."

När husses haka var tillbaka i ansiktet, efter en kort sejour på golvet, så rotade han fram en annan bild och då tyckte hon att det såg ut som en varg. "Mm, bättre" tänke husse och lät saken bero... =)

Idag har Bono haft en tråkig dag med mycket tid ensam hemma.

På morgonen så lämnades Bono hemma, trots att han promt visade att han kunde tänka sig att följa med ut... OCH om inte det hade räckt, så stack husse och matte iväg på kvällen, för att kolla på grannens rabatter... Hur kul kan det vara!? Bono ansåg dock att det var bättre att få umgås med katten, än med rabatten... =)

Jaja, det blir väl bättre imorgon....

Du må vara dyr...  Men efter att ha använt denna otroliga borste, vill varken vi eller hunden ha något annat!

Bono, som från första början gjorde klart för oss att päls-borstning inte var någon favorit, har ändrat uppfattning helt sedan Mason Pearson kom in i hans liv.  Han ser numera borstningen som en härlig mys-stund. Inte nog med att lille hunden faktiskt tycker om att bli borstad nu för tiden, hans päls blir otroligt fin också!

Visst finns det (mer än) en hake, och det är väl i och för sig inte så konstigt... För att få någonting som kan göra underverk, så får man betala. Och vill man att den ska göra underverk i många många år, så måste man mer än bara läsa skötselråden... Men det finns bevis att de håller om man tar väl hand om sin lilla skönhet. Vi har hört om de som har haft borsten i över 30 år och fortfarande har den i fint skick. Då kanske den inte blir så dyr?

Visserligen står det "it is not designed to be used on animals". Men för att Bono ska förbli nöjd, får vi helt enkelt se mellan fingrarna på den punkten och tänka på att det finns många fler nöjda djurägare där ute som har gjort så att borsten även säljs i djuraffärer... 

Tilläggas bör även att matte är något avundsjuk på hunden för att han har en lyx-borste. Men så snart plånboken tillåter så kommer Bonos Mason Pearson att få en kompis, det är en sak som är säker!

Här kommer lite information om denna skönhet:

För att hålla allra högsta kvalité är Mason Pearsons borstar inte massproducerade. Det mesta av hantverket är gjort för hand, med tekniker framtagna och patenterade av grundaren för över hundra år sedan. Teknikerna har utvecklats och förfinats sedan dess, och Mason Pearson är verkligen borstarnas Rolls-Royce.

Den unika gummibasen och speciella borsten är skonsamma mot huden och stimulerar hårsäckarna. Regelbunden användning kommer att ge en fantastisk skinande, hälsosam och lättskött päls. Handtagen är polerade och ger ett bekvämt grepp, vilket gör borsten ännu trevligare att använda.

Vilken borste ska du välja?
Är din hund stor och/eller har lång päls, så välj den större storleken.
Svinborst: För fina till normala pälsar, även långhår. Även för en vacker finishing på tjockare pälsar.
Svinborst & Nylon: For normala, korta och tjocka pälsar.
Nylon: För väldigt tjocka pälsar. Verkar även tovutredande.

Se även: masonpearson.com

Bono har bytt foder, från Magnusson till Orijen.

För normala hundar så innebär detta oftast att man under 2-3veckor fasar ut den gamla maten, för att magen inte ska bli för orolig. 

Men heter man Bono och äter en matbit i taget (han gör verkligen det, tar en bit och äter den och så tar han nästa bit) så funkar inte det. Han väljer ju vilken mat han vill äta, så all den gamla maten ligger kvar.. =/

Detta får till följd att Bono direkt får gå över till det nya fodret och idag har han sprutlackerat allt som gått att skita på.... Hemma hos bonos "mormor och morfar" (mattes mamma och pappa, that is...) så bajjade han inne, vilket inte har hänt på massor av månader.. 

Dessutom så har Oscar (eller åskan, heter det visst....) varit på besök hela dagen och matte har satt in en intensiv "äta-råa-ägg-till-frukost-för-att-pälsen-ska-bli-fin-till-utställning"-diet.

Så, man  kan helt enkelt konstatera att kombinationen: ny mat, stress för att det oscar (åskar alltså) och råa ägg, inte är det bästa som kan hända om man inte vill ha rännskita...... =/

 Igår var Bono hos Huskysarna.. Kleo var där.. Hon har två/tre veckor kvar till valpning... Arn var oxå där.. Bono bestämde över honom.. Och hälsade på sin nya "lillebror", genom att konstant ha nosen i Kleos bak.